Jag vill inte minnas händerna, ögonen
eller slagen.
Inte dimman och ångesten. Bundna händer.
Trasiga flaskor och vassa knivar.
Och efteråt. Efteråt.
Blodet på lakanet.
Skärsåren. Blåmärkena på halsen.
Jag sprang barfota i snön på nätterna
den vintern.
Jag tände eldar vid vattnet och brände sedlar.
Försökte kväva de skrik som aldrig tystnade.
Alla telefonnummer i den svarta
boken som jag alltid sov med under kudden.
För att jag aldrig skulle inbilla mig
att jag var värd något.
Ett samtal.
Smutsiga pengar på byrån som fick
skapa nattens ångesteld vid vattnet.
Utan ert våld orkade jag inte existera…..
Leave a Reply