• maj 19, 2010 at 22:56

” Mitt hjärta brister mer och mer med varje elakt ord, du skriker i mitt öra.
Du slänger in mig i väggen och jag skriker ut i smärta.
Du slår mig igen och jag  känner hur den brännande känslan av tårar som rinner nerför mina kinder.
Du skriker att jag är en hora, en lipsill, en människa som inte borde finnas.
Jag gråter ännu mer, medans du slår mig mer och mer i ansiktet med din knytnäve.
Jag ligger där, helt borta, räknar slagen som aldrig vill ta slut.
Jag hinner räkna till 500 slag innan du släpper mig ner på golvet i en duns.
Jag kryper snabbt in till en boll, som skydd för det som nu ska komma.
Slagen i magen, de som är värst.
Jag börjar gråta igen, trycker in mitt huvud i min kropp,
stålhättan på dina skor slår in i min mage som blixtar, som spikar.
Till slut somnar jag in i ett dimma, där jag inte känner slagen längre.
Jag vaknar, rummet är svart, då är det troligen kväll.
Den brännande känslan, jag har där nere svider, det har hänt igen.
Jag försöker resa mig upp, men det går inte, smärtan tar över.
Jag hatar dig, och gråten sitter i min hals som en stor klump,
jag lägger en kudde över huvudet så du kan höra mitt gråt.
Jag klarar inte det här mer.
Jag kan inte älska och leva med en misshandlare som bryter ner mig utifrån och in.”

Leave a Reply

Add Your Comment