idag ska jag väl göra det vanligt inlägg och inget ”konstigt” självmordsgrej…
hade skola till 16.00. suck, trodde inte att jag skulle överleva dagen.
mår fan piss, är förkyld, och det känns som jag hostar ut mina lungor… inte så bra…
har läxförhör imorrn, kan inte ett piss, atomer och sånt skit kan ta och stoppa upp sig någonstans där inte solen skiner!
gick sedan på stan med tingeling, hittade snyggaste skorna, men köpte dom inte, tyvärr. ![]()
har skoförbud för pappa, får inte köpa några skor om jag inte typ slänger 30-40 par skor. och det kan jag inte göra!
har varit både en bra dag och en dålig dag idag…
kanske ska ta upp läxboken och försöka fatta nåt till läxförhöret imorrn.
Men med bra musik så går allt.
t.ex. Jonas Brothers
, Rise against
och silverstein
dom klarar man allt med, ![]()
ska sova tidigt idag, sov inget inatt, satt och pratade med en person kl. två på natten, kanske inte så bra?
Men, vi båda behövde prata ut.
ska nu ge läxförhöret en chans.
Så jobbigt….
When I finally get these feet back on the ground……
Braking through
Old Things that were once lost are now new
I wanna know I’m not the only one around
Can show me something deeper than I’ve found
I wanna know you’ll be with me
When everything around is falling down
When I finally get these feet back on the ground
You’re making me stronger
Than I’ve ever been now
……När……??
men det var ett val du aldrig fick göra…
att komma till livet..
många anser att självmord är egoistiskt och fegt…
men vem är det egentligen som är egoistisk?
DU ber någon annan att stanna i livet för DIN skull!
det är inte alltid lätt att leva..
livet är en ständig kamp för oss alla!
men tänk på…
att det finns dom som har det 1000 gånger värre!
t.ex. dom som lider av sjukdomar, vilket kan innebära
att bara existera är en kamp..
att ständigt få kämpa för att bara hålla sig ovanför ytan..
hur man än försöker sjunker man bara djupare och djupare…
och det verkar aldrig ha ett slut..
ingen kommer någonsin förstå hur det är att leva med en
psyksisk sjukdom som trycker ner en så långt i botten…
att man inte kan se något annat alternativ än att ta sitt eget liv..
varje sekund känns som 34 knivhugg…
varje natt grät jag mig till sömns…
varje minut var en kamp!
min enda önskan var att få vara lycklig..
men det var bara början..
flera års självmisshandel, missbruk och självmordsförsök…
år fyllda av ren smärta!
var inte jag värd att få ett slut på lidandet?
klandra inte den som var sjuk och tog sitt liv…
klandra dig själv OM du aldrig gjorde något för att hjälpa!
ett leende, en kram eller bara ett ord kan förändra ett beslut om att ta sitt liv!
ju fler självmordsförsök detso större risk är det till ett fullbordat självmord…
långt ifrån alla vågar söka hjälp,
många vågar inte ens berätta för någon att dom mår dåligt..
och dom som söker vård hinner oftast aldrig få hjälp…
förrän det är för sent…
vi gör alla olika val i livet…
men det var ett val du aldrig fick göra..
att komma till livet…
alla kommer vi dö.
det är bara en tidsfråga när….
I dina blå ögon….
Din blick är sorgsen
Vet vad du känner jag förstår så väl, att
Tankarna skrämmer
I en värld full av människor så
Växer vår ensamhet
Å i mörkret inom dig finns vilsenhet
Men i dina blå ögon speglas jag
I dina blå ögon finns havet och himlen
Så va inte rädd, att leva här
För dina ögon dina ögon
Har fått sin färg av förtröstan
Le lite grann nu
Va inte ledsen jag minns knappast när, ja
sist såg dig skratta
om världen gör dig galen
och bara ser allt i svart
så finns jag där
mitt i din mörkaste natt
Växer vår ensamhet
Å i mörkret inom dig finns vilsenhet
I dina blå ögon finns havet och himlen
Så va inte rädd, att leva här
För dina ögon dina ögon
Har fått sin färg av förtröstan
Va inte ledsen jag minns knappast när, ja
sist såg dig skratta
om världen gör dig galen
och bara ser allt i svart
så finns jag där
mitt i din mörkaste natt
Bara 16 år….För alltid 16 år….
hon vänder sig om
och om igen till
familjen för att få hjälp
hon blir misshandlad hela tiden
den enda hon har vid sin sida
är sig själv
tankarna dom snurrar i huvudet
men ingen ser, ingen ser att hon
faller ner på knä och ber
jag orkar inte mer…
hon orkar inte leva i denna skit
hon lever i. hon vill så gärna
ta sitt liv
hon är bara 16 år
varför ska hon ha dom tankarna i huvudet?
det är ingen som henne förstår
hon har djupa sår i hjärtat som blöder
hon har bara en tanke som bedövar,
det är att möta döden.
hon har svårt att se vad som är värt att
leva för eftersom hon aldrig får le
men hon tror hon hittat vägen hem.
hon fattar sitt mod och skär av handleden
alla sagor slutar inte lyckligt iallafall inte den.
hon är din vän
hon är din klass kamrat
hon är din syster
och hon skär sig varje dag men ingen verkar bry sig
hon gråter varje kväll
hon hatar sig själv men ler iallafall för ingen ger
henne nån hjälp
hon höjer handen med ett rakblad mot halsen
men bryter ihop pch faller handlös ner på marken
” jag måste göra det, det krävs bara en rörelse,
vafan har jag å leva för
jag måste bara göra det”
hon vet att pappa har smärtstillande tabletter så hon smyger sig
försiktigt mot skåpet på toaletten
och mycket riktigt så står burken där den alltid stått,
hon sväljer ett par styckna och är redo att försöka om
hon börjar gråta och tårarna forsar ner.
hon inser vad hon måste göra för att slippa lida mer
på väg till rummet börjar hon samla sitt mod igen,
det var det sista steg hon tog för flickan gjorde det sen
Från Allt…….
Jag står på bron,
redo att hoppa….
Är du nöjd nu..?
Är det nån som försöker hitta mig….?
Snälla….
…. Ta mig här ifrån….
Varför är allt så förvirrande…?
Ta mig bara bort här ifrån…..
….. från smärtan…….
…..från skammen…..
…..från allt…..
För det enda jag vill är att vara med dig…..
För alltid……..
Forever……
I hate myself for letting you do this to me…..
I hate that I can’t be the same again…………..
I hate you for you does this to me…………….
I hate you……
I will never ever forfet or forgive you……….
I will hate you forever…………………………..
Varför….?
Varför mig…?
Varför inte nån annan…?
Varför inte bara sluta….?
Varför bryr jag mig igentligen…?
VARFÖR…..??
Less than zero….
It was the first time that I saw you.
You were reading Less Than Zero,
and you were wearing a Guns ‘n’ Roses t-shirt.
I’d never seen anything so perfect.
I remember thinking that I had to have you or I’d die…
then you whispered that you loved me
at the homecoming dance,
and I felt so peaceful…
and safe…
because I knew that no matter what happened,
from that day on,
nothing can ever be that bad…
because I had you…..
I’m not afraid anymore……..
The city is sleeping,
but I’m still awake
I’m dreaming, I’m thinking
what happend today is it right?
I fold into the night
The flashbacks the pictures
the letters and songs
The memories the heart that
you carved on the wall
Its a shame, now that nothings the same
Now the bridges are burned
and we’re lost in the wind
Its time that we sink or swim
What about you
What about me
What about fairy tale endings
Were you just pretending to be
And I’m wondering
What if we tried
What if I cried
What if it’s better tomorrow
What if I followed your eyes
I’m wondering
You said it, you meant it,
you hung up the phone
The talking in circles it set it stone
You were gone, we were wrong all along
Now the past is the past and
the bruises may fade
These scars are here to stay